Året som varit och året som kommer
Det har varit ett ganska intensivt ”ALW-år”
Vad som smugit sig på under flera år egentligen är att jag kommer i kontakt med allt fler uppfödare som också ser hur akut situationen är vad gäller den bristande genetiska variationen inom våra raser.
Fler och fler uppvaknande sker, Tekniken, såsom Embarktester (gentester där man bland mycket annat kan se hundens verkliga inavelsgrad) har gjort att en del fått upp ögonen för hur illa det är.
Dessa uppfödare har blivit fler och fler och vi har hittat varandra och försöker stötta varandra.
Vi är alla väldigt olika men vi upptäcker ständigt hur mycket vi har gemensamt och en väldigt stor revolution har under 2023 kommit igång.
Detta år har jag haft två fantastiska kullar:
*Wendy-kullen Turse som är den tredje kullen som innehåller båda de rötter av ALW-hundar är födda tills idag.
*Lunalia-kullen Aena som jag i skrivandets stund har sovandes runt mina fötter.
Det har också vart ett tufft år på så vis att vi för första gången har förlorat unga/för unga hundar.
Jag har under dessa snart 19 år haft sammanlagt 4 döfödda valpar och en valp som jag valde att avliva på sin femveckorsdag. DET är sånt som ”hör till” tyvärr och jag kan bara tacka att vi ligger så väldigt långt under medlet vad gäller valpdödligheten. Men det är tyvärr sådant som hör till och att några valpar dör är sådant som går under sin egen statistik.
Såklart är det också i någon mån standard att vissa hundar i en population blir sjuka och/eller dör i förtid.
Men det var skönt att kunna säga att den yngsta ALW-hunden som hittills har dött var 11 år gammal. Men nu kan jag inte det längre.
Jag har liksom levt på den i 19 år, såklart vet jag att de KAN dö innan de blir gamla och framförallt att den dagen kommer att komma när yngre individer gör det!
Men även om man vet och man tycker man är förberedd så är det tufft på flera sätt när det sker.
Det suger i magen för jag ser dem framför mig som valpar.
Och jag vet ju att deras ägare också har det där bandet och också fått vara nära hunden under uppväxten och in i vuxenlivet. Man fäster sig vid sina hundar, så är det verkligen. De blir en stor del av ens liv, de finns alltid där <3
2023 var året då Nosen Chera och Amadeus Moris dog.
Det gör verkligen ont och jag tänker på ER, deras människor...
Kram genom hela universum till Nosen, Amadeus och ni människor som delade familj med dem,
Jag tycker att en hund ska bli M;INST 10 år även om 10 år inte är mycket varför jag beslutat mig om att erbjuda en slags kompensering för ifall hunden dör innan han eller hon är 10 år.
Det är oavsett om man kan se att det myckegt väl kan finnas en genetisk orsak till det eller om hunden helt enkelt blev överkörd av ett tåg. Och alla de anledningar som kan finns däremellan.
Året 2024 kommer börj med att jag ska utvärdera 3 kullar som vuxit upp.
Även under 2024 planerar jag en eller två kullar. Jag återkommer med information vartefter saker och ting blir mer tydligt.
En stor sak 2024 är att jag kommer att bli mer officiell vad gäller ett annat syfte med mitt projekt, dvs att erbjuda outcross-material till andra populationer.
Jag har gjort en del sådana avelsutbyten genom åren, men jag kommer helt enkelt bli mer öppen och tillgänglig för sådant.
Önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!
Nyrshälsning från Opera:
https://youtube.com/shorts/qfhxLsseC0A?si=Dqbh2LEKCoDUbQ0N
Nyårshälsning från Doris:
Nyårshälsning av Doris - YouTube