<< Tillbaka till huvudmeny, Genetik

Nedärvning av Storlek

 

Faktorer som man måste ta hänsyn till när man förutsäger storleken
 
1. Hur storlek nedärvs överlag (arvsgången hos egenskapen storlek).
 
2. Vad heterosiseffekten har för konsekvenser för egenskapen storlek ( i de fallen vi använder oss av en förälder som kommer från en sluten population hundar)
 
3. Hypotesen om att nedärvningen av storlek delvis kan påverkas av vilken av föräldrarna som har vilken storlek
 
4. Om hunden har dvärganlagen i sin fenotyp (dvärganlagen påverkar inte bara storleken utan även att hunden får ex kortare ben i förhållande till längden, trippigare gångart, glosögdhet mm)
 
Arvsgången hos egenskapen Storlek
Olika egenskaper har olika arvsgångar.
Storlek nedärvs till stor del intermediärt, vilket betyder att avkommans storlek blir någonstans mellan sin mamma och sin pappa.
 
Det låter enkelt, men det som gör det mer komplext är att det mamman respektive pappan har att ge vidare till sin avkomma är inte bara det som hen själv visar upp (fenotypen) utan även vad hen bär på. Hur stor hunden är själv har såklart betydelse eftersom hen bär på den egenskapen (eller den modifieringen av egenskapen) som hen själv visar upp, men hen bär också på ytterligare ett anlag för storlek eftersom även mammor och pappor har en gen från sin mamma och en gen från sin pappa i varje genpar. Hunden har alltså en viss storlek , men kan också bära på anlag för en annan storlek.
 
Heterosiseffektens påverkan på storlek
Bristen på genetisk variation påverkar storleken nedåt.
Om jag använder en hund som är från en sluten population (ex en SKK-reggad hund) , dvs en hund som kanske under 16 generationer kommit till genom parningar mellan individer som är nämnvärt nära släkt då måste jag räkna med att den hunden mycket väl kan vara mindre rent genetiskt än vad vi kan se att hen är.
Om jag tar den hunden och parar med en hund från en annan sluten population eller en hund där inaveln redan är bruten då kommer jag få en heterosiseffekt som innebär bla att storleken ökar något.
Sammanfattningsvis kommer jag alltså inte kunna räkna med ren intermediär nedärvning utan måste lägga på några procent i storlek om den ena hunden är avlad inom sluten population. Och ännu några till procent om båda hundarna är från sluten population men från två olika populationer.
 
Hypotesen om att nedärvningen av storlek delvis kan påverkas av vilken av föräldrarna som har vilken storlek
När det kommer till att man parar djur som är så långt ifrån varandra i släktskap att de räknas som olika arter, dvs hybrider så spelar det stor roll för avkommans storlek vem av föräldrarna som har vilken storlek. Ex om man parar en Tigerhona med en lejonhane kommer avkomman, i snitt få en avsevärt annan storlek än om man parar en Tigerhane med en Lejonhona. Sådana observationer gör att de flesta genetiker menar på att storlek inte följer ren intermediär nedärvning utan att det också finns en könskromosombunden påverkan. Man har långt ifrån forskat färdigt på det här området, men jag följer upp den forskningen hela tiden och tar viss hänsyn till den här hypotesen när jag räknar ut inom vilket storlekspann en viss kull kommer hamna.
 
Dvärganlag
Om en hund inte är liten bara för att hen är liten i storlek rent genetiskt utan också har en eller flera former av dvärgism så kommer det givetvis kunna påverka storleken. Det är ganska komplicerat eftersom det hos hund liksom hos människa förekommer flera olika typer av dvärgism och att de olika typerna har olika arvsgångar. Jag släpper inte in dvärgism i fenotypen (dvs jag har en avelsstrategi mot att sådana anlag ska uttryckas fullt ut eftersom hundarna då kan få andra exteriöra egenskaper som avviker från standarden för de hundar jag föder upp). Men det är en faktor som jag måste ta hänsyn till och det skulle fattas något om jag inte nämnde den faktorn i detta sammanhang.