<< Tillbaka till huvudmeny, Genetik 

 

Genotyp och Fenotyp

 

Alla gener (arvsanlag) förekommer i par. 

I ett sådant par har vi alltid en gen från vår mamma och en gen från vår pappa. 

 

Genotypen är beteckningen på hur genparet ser ut, dvs en beskrivning av vad hunden bär i sina gener. 

Fenotypen är beteckningen på det vi kan se hos hunden, det som uttrycker sig, exempelvis vad för slags päls hunden har. 

 

Låt oss ta ett konkret exempel, som detta med pälsvarianterna Långhår och Semi.

Från vänster ser ni två hundar av pälsvarianten Långhår och sist en hund av pälsvarianten Semi.

Det vi ser, beträffande hundarnas päls, är deras fenotyp. 

De två första hundarna har fenotypen "Långhår" och den tredje har fenotypen "Semi"

 

 

När man talar om gener (arvsanlag) brukar man benämna dem med en eller flera bokstäver, ibland även följt av siffror. En utgår då i regel från engelska men för enkelhetens skull kommer jag här utgå från svenska och benämner då Långhår som "L" och Semi som "s".

 

 

De två första hundarna har alltså fenotypen L beträffande pälsvariant medan den tredje har fenotypen ”s” beträffande pälsvariant.

 

 

 

Men alla gener (i detta fall anlag för pälsvariant) förekommer i par så alla dessa individer har två bokstäver sitt genpar; en som de har fått från sin mamma och en som de har fått av sin pappa.

 

 

 

Den första hunden har fått ett ”L” från sin mamma och ett ”L” av sin pappa. Hon har därför genotypen LL

 

 

 

Den andra hunden har också fått ett ”L” från sin mamma men ett ”s” från sin pappa. Hon har därför genotypen ”Ls”

 

Den tredje hunden har fått ett ”s” från sin mamma och ett ”s” från sin pappa och har därför genotypen ”ss”.

 

 

 

De två första hundarna har samma fenotyp, men olika genotyp och utan mer kunskap om dem än vad vi ser på deras päls kan vi inte veta om båda har genotypen LL, om båda har genotypen Ls eller om den ena har Ls och den andra LL och i så fall vilken av dem. Vi ser bara fenotypen, hur hunden blev.

 

 

 

I dessa fall vet jag till 100% att den första är LL och den andra är Ls därför att jag känner till vad deras föräldrar bär på för anlag och att jag är insatt i hur dessa anlag nedärvs (se avsnittet om arvsgångar).

 

Ibland kan man dock bara göra en sannolikhetsberäkning beträffande genotypen.

 

Vet man inte säkert men vill veta säker (exempelvis för att man vill använda hunden i avel och vill styra vad det blir för pälsvariant på valparna) så kan man låta gen-testa hundarna.

 

 

 

Jag tog här ett mycket enkelt och konkret exempel, då det är uppenbart vilka av dessa hundar som är långhåriga och vilken som är Semi. Redan när hundarna är 4 veckor gamla (ofta tidigare) ser vi vem som får vilken päls av dessa två alternativ.

 

Men vad gäller många anlag, ex anlag för olika sjukdomar så är det sällan lika självklart vem som kan utveckla sjukdomen och inte.

 

För att i dessa fall ta reda på säker eller sannolik genotyp behövs kunskap, sannolikhetsberäkningar, samt funktionsmedicinsk testning och/eller gen-tester i den månen det anses nödvändigt och i den månen det finns tillgängligt.