Hem -> Huvudmeny för Ailanul ->

 

Storlek

 

Ailanul-hundarna delas in i 3 olika storlekar som anser hundens mankhöjd som vuxen:

 

  

 

När en kull  Ailanul-valpar presenteras så presenteras även inom vilket storleksspann valparna i kullen kommer hamna inom. 

Ibland förväntas alla hamna inom ex Medius och då är det Medius som anges.

Men de kan också vara så att några kommer hamna i exempelvis övre delen av Medius och undre delen av Major, ex att en tik i kullen hamnar inom storleksspannet 47-53 cm och en hane inom storleksspannet 49-55 cm och då anges storleken på det sättet. När valparna i en kull som vars storlek spänner över två storlekar blir stora, så kommer var och en registreras inom respektive storlek. 

Kombinationer (kombinationer av föräldrardjur) där storleksspannet mellan syskonen i en kull skulle bli väldigt stort undviks. Detta dels för att valpköparen ska veta ungefär hur stor valpen kommer att bli. Dels för att det skulle bli svårt, för att inte säja omöjligt, att räkna ut vad en hund från en sådan kull skulle lämna för storleksanlag till sina valpar om hen i framtiden skulle gå i avel. 

När storleken/storleksspannet inom en potentiell kull beräknas tas hänsyn till alla de faktorer som påverkar storleken. Detta gör det komplicerat, men eftersom ingen faktor utelämnas så är sannolikheten för att en valp hamnar inom det beräknade storleksspannet stor. Något större än att ex en Sheepdog eller Schäfer hamnar inom respektive standards storlek. 

 

Varför just dessa storlekar, varför inga miniatyrer eller giganter? 

Major betyder "större" och Minor betyder "Mindre", det betyder inte "minst" eller "störst". 

Det finns betydligt mindre och betydligt större hundar än så och vi är många som kan tycka att de allra minsta eller största hundarna är charmiga, mysiga, imponerande och även praktiska att ha. 

 

Varenda detalj i ALW-hundarnas stardard är som den är för att hunden ska vara så sund och hållbar som möjligt. Detta gäller även detaljer som kan verka vara rena "skönhetsdetaljer" varav det mest talande expemplet är att hundarna ska ha "väl utvecklade ögonfransar". Men t.o.m en sådan sak har med funktion att göra. Utan väl utvecklade ögonfransar skulle ett långhår ( Wendyhundarna och Lunaliahundar med pälsvarianten "långhår") lättare få sin päls i ögonen vilket, tillsammans med andra faktorer, kan bidra till ögon som är irriterade och rinner för mycket. Ailanul förekommer inte i långhår (klippäls) men kan ju bli förälder till Lunaliahundar som i sin tur kan bli förälder till Wendysar. 

Av samma anledning (funktion, hälsa, hållbarhet) utelämnas miniatyrer och Giganter. 

När hundar kommer under en viss storlek så uppstår det problem, i detta framförallt att tikarna får problem att själva föda sina barn. Den "vanliga" hundägaren kanske inte vet det men ju mindre hunden är dessto större är valparna i förhållande till tiken. Detta gör att det finns raser där över 60% av tikarna måste genomgå kejsarsnitt och vad ännu värre är att bland de som kan föda sina barn själva. Att välja mellan att det är högre sannolikhet för kejsarsnitt eller att tiken kan föda själv men att det är hög sannolikhet att det är gränsfall till att hon kan det och att förlossningen därför blir mer smärtsam än nödvändigt känns inte rätt. 

När hundarna kommer över en viss storlek uppstår också problem. Förutom en förhöjd risk för belastningskador så åldras organen onödigt snabbt varför extrem storlek, statistiskt sett, sänker medellivslängden betydligt. 

 

Dagsläget

I skrivandets stund (Aug 2021) har inte de första Ailanulvalparna fötts. 

Den första kullen kommer hamna i spannet övre delen av Medius till undre delen av Major. 

Så småningom kommer även de andra storlekarna födas.