Strikt hierarki

Här har vi den arvsgången som de flesta av oss lyckades lära oss någorlunda på någon biologilektion på högstadiet.

Den här strategin bygger på hierarki, där det ena slags anlaget i ett anlagspar alltid är dominant över det andra anlaget i paret som är avvikande/recessivt.

Det är vedertaget att förkorta ett anlag med en bokstav och att vi gör det genom att benämna det dominanta anlaget med stor bokstav och det recessiva anlaget med liten bokstav.

Egenskapen svart pälsfärg är dominant över egenskapen brun pälsfärg (det finns recessiva anlag för svart pälsfärg, men här beskriver jag det vanligaste anlaget till svart pälsfärg)

Låt oss härmed kalla svart pälsfärg för S (stor bokstav) och brun pälsfärg för b (liten bokstav).

Om en hund har anlagsparet SS är hon homozygot för anlaget. Hon är själv svart och det enda hon kan ge vidare till sin avkomma är S

Om en hund har anlagsparet Sb är hon också svart, men heterozygot för anlaget. Till hälften av sina avkommor kommer hon ge vidare S och till hälften av dem ger hon vidare S.

Den första hunden SS ger också vidare båda anlagen i anlagsparen, men där finns ju inget annat än just S

Så hur blir det då två hundar kombineras? Här kommer exempel där båda föräldrarnas genotyp finns utanför ett rutmönster och där det statistiska utslaget visas som fyra valpar (alternativt 25% av kullen).

Här har vi resultatet av en SS-förälder x en SS-förälder, dvs SS x SS:

Bild kommer

Se färgerna på S:en, där kan du se att tiken ger hälften av sina S (de gröna) till hälften av sina avkommor och resterade S (de röda) till den andra hälften.

Likadant med hanen; han ger sina lila S till hälften av avkommorna och sina röda S till den andra hälften

I det här exemplet blir 100% av avkommorna svarta. Alla valparna blir homozygota för svart vilket i sin tur betyder att om de blir föräldrar någongång så kan de endast ge just svart (S) till samtliga av sina avkommor.

 Så tar vi ett exempel där ena föräldern är SS och den andra är Sb,

dvs SS X Sb:

Bild kommer

Vad hände här då? Jo precis som innan så ger varje förälder den ena bokstaven till hälften av avkomman och den andra till den andra hälften.

Varje valp har alltid en bokstav från vardera föräldern i sitt anlagspar/genpar.

 Och resultatet: 50% av valparna blev SS och 50% av valparna blev Sb

Den första gruppen SS är homosygota för svart och kan i sin tur endast ge svart till sina valpar om de en dag själva skulle bli föräldrar.

 50% av valparna blir istället Sb heterozygota. De blir svart (S) eftersom det anlaget är dominant över brunt(b). Den här bokstavskombinationen som berättar vad hunden bär på , ex SS eller Sb kallar vi för hundens genotyp för detta anlag. SS är en slags genotyp och Sb är en annan slags genotyp. Sedan finns det något som heter Fenotyp. Fenotypen är det som hunden visar upp och i detta exempel ger såväl genotypen SS som genotypen Sb fenotypen Svart.

Om dessa valpar med genotypoen Sb blir föräldrar framöver kommer de, precis som sin pappa i detta fall, ge hälften av sin avkomma ett S och den andra hälften ett b

Vi går vidare:

Nu gör vi en kombination där båda föräldrarna är Sb. En sådan kombination benämns Sb x Sb:

Bild kommer

25% av avkomman blir SS

50% av avkomman blir Sb

25% av avkomman blir bb

 Det som benämns här ovan är genotypen

Till fenotypen blir hundarna SS och Sb svarta, vilket betyder att 75% av valparna fortfarande är svarta även om de som är Sb kan ge vidare både S och b till sina valpar (hälften får S och hälften får b)

25% av avkomman blir bb, dvs homozygot för b och blir då bruna.

Vad gäller recessiva anlag så krävs de alltså i dubbel uppsättning för att hundarna själva ska få egenskapen (såsom brun i detta fall)

Nu gör vi en kombination där den ena föräldern är Sb och den andra är bb. 4

Kombinationen benämns Sb x bb:

Bild kommer

Här blev 50% av avkomman Sb

Dessa är svarta men bär på brunt

50% blev bb

Dessa är bruna och bär bara på brunt

Så här långt förstår du kanske att en hund som är svart alltid har minst en gen för svart. Hon kan inte dölja ett dominant anlag eftersom det alltid syns på henne att hon har det. Det finns få undantag, då egenskaper som bottnar i andra genpar gör att det blir svårt att se att hunden har det dominanta anlaget, men detta är just ett undantag.

Om ett sjukdomsanlag är dominant så blir det lätt att avla bort det genom att helt enkelt låta bli att använda den sjuka hunden i avel.

Om ett sjukdomsanlag istället är recessivt är det betydligt svårare eftersom hunden kan bära på det (liten bokstav) även om hon är frisk.

Det sista exemplet blir här kombinationen: bb X bb, dvs en brun hund som paras med en annan brun hund: 

Bild kommer

Här blir 100% av valparna bruna. Det enda de kan ge till sina eventuella valpar är b

Några tankar:

Alla anlag har som strategi att ta sig vidare till sin avkomma.

 Dominanta anlag når sitt mål på kort sikt, men kan välja och väljas bort av naturligt urval (i naturen) eller selektiv avel.

 Recessiva anlag har inte mycket att säja till om på kort sikt, de måste vänta på att träffa sin ”själsvän” (ett likadant anlag) , ibland under många generationer, innan de kan ge sig i uttryck i hundens fenotyp. När de väl är där så har de dock ”all mark” över den egenskapen.