<<Tillbaka till huvudmeny för Wendy 

Pälsen struktur och kvalitet: 

Wenyhunden har en så icke-fällande päls som en hund kan ha. En päls som förnyas genom att växa istället för att fälla. En klipp-ras som behöver klippas 3-6 gånger per år (ju kortare den klipps, desto färre gånger per år). 

Hunden klipps med maskin och/eller sax, ingen trimmning i form av att pälsen rycks. 

Pälsen är medelmjuk till mjuk, aldrig sträv. 

Den ska vara rak till mjukt lockig/vågig men aldrig krullig. 

Underullen är mycket sparsam och även den beteer sig som hos en klipp-ras, dvs den förnyas genom att växa snarare än att fälla ur. 

Pälsens skötsel:

Pälsvården är att räkna som ganska krävande eftersom det är en päls som behöver klippas några gånger per år och kammas igenom ordentligt åtminstone en gång i veckan. 

Ligger man lite steget före och klipper pälsen ganska kort så kräver den förhållandevis lite i jämförelse med många päls-raser/ klippraser.  

Bad behövs max någon gång i månaden, inte oftare eftersom den har en viss smutsavstötande förmåga och därför sällan blir missfärgad ens när och där hunden har vita tecken eller är väldigt ljus.  

 En Wendyhunds päls går igenom 3 faser:

Valp-pälsen (upp till 6-7 månaders ålder)

Tovåldern (ca 7-14 månaders ålder)

Vuxen-pälsen (från ca 14 månaders ålder och resten av hundens liv) 

Valppälsen kräver väldigt lite i förhållande till vad man kan tro när man ser en fluffig Wendy-valp. Det ska mycket till för att den ska tova. 

Pälsens skötsel fram tills att hunden blir 6 månader går mest ut på att lära hunden att bli hanterad.

Kamma pälsen korta stunder till och från bara för att få en mysig stund tillsammans och för att valpen ska lära sig. 

Låt valpen vänja sig vid ljudet från en klipp-maskin närmre och närmre sig själv även om du inte behöver använda maskinen under denna period. 

Däremot kommer du några gånger under denna period behöva använda saxen (om du vill maskinen, men se då till att vänja hunden vid den först) på 3 områden: 

* Under ögonvrån och därifrån max en centimeter ut på hundens nos (film kommer). Detta för att pälsen växer rakt ut från kroppen innan den blir tung nog och kommer annars att täcka en del av valpens synfält. 

* Pälsen på hela öronen bör hållas någon centimeter kort för att inte bli för tunga medan valpens öronbas styvnar. Är pälsen där lång under valp-perioden tyngs öronen lätt ner vilket kan göra att själva öronöppningen inte luftas som den ska. Även den vuxna hunden mår bäst av att inte ha allt för tung/riklig päls på öronen, men där är inte behovet lika stort och därför är det inte lika viktigt att hålla pälsen kort under vuxenåldern. 

* Luggen kan behöva kortas av lite från  3-4 månaders ålder alternativt sättas upp med en klämma eller gummisnodd. Annars kommer den så småningom trilla över och täcka för mycket av synfältet. Det ska dock säjas att hunden ser även med en fullt utvuxen lugg eftersom pälsen har en förmåga att växa ut från kroppen den första biten samt att en Wendy-hund redan som valp har väldigt långa ögonfransar just för att luggen inte ska hamna direkt i ögonen. 

Så ja, det är en klipp-päls och den behöver tas hand om, men hundens övriga konstruktion (ex inte allt för lågt ansatta öron, tillräckligt utvecklade ögonfransar mm) tar hänsyn och främjar att pälsen ska vara så lätt att sköta och så funktionell som möjligt för hunden. 

 Innan tovåldern och efter så behöver man borsta och kamma igenom pälsen minst en gång i veckan för att hålla pälsen i bra kondition.

Hunden bör klippas med maskin eller sax 3-6ggr/ år (ju kortare man klipper desto mer sällan behöver man göra det).

Pälsen behöver och bör inte trimmas i form av att man rycker bort hårstrån, det är ingen sådan päls.

Pälsen i hörselgången är inte så riklig eller hårt lockig att man behöver eller bör rycka den. Det räcker med att försiktigt klippa bort lite hår då och då. 

Det kan vara praktiskt att klippa bort pälsen mellan tårna, om inte annat för att få in mindre sand.

Winnie och Elton från Bamerahkullen. Båda klippta men på lite olika sätt

Wendy-pälsens genetiska bakgrund

Wendyhundar har minst en uppsättning av anlaget RSPO2, alltid dubbel uppsättningar av genen FGF5 men aldrig någon av anlaget KRT71.

Om en kombination av föräldrardjur skulle ge något annat skulle de ej kunna få en Wendykull tillsammans (vilket jag kan se  dels pga att jag är  genetiknörd och dels på grund av att jag använder gentester där jag inte bara kan se om hundarna bär på över 200 sjukdomsanlag utan också vad de bär på för päls-anlag, ex om den är fällande eller inte)

Underullen saknas helt eller är mycket sparsam.

Här kan du som vill fördjupa dig i nedärvningen av pälstyper läsa>>